MallzaWillow

ibland känns allt bara så hopplöst tråkigt....börjar inse att jag nog inte egentligen mår så bra, har nog inte gjort det på ett tag nu. Kanske inte så konstigt då att minsta lilla motgång känns så katastrofalt stor.(exempelvis krånglet med min vägledare på praktiken)
Känns ibland som att jag inte har mycket till liv, alla andra springer runt på fester och träffar killar och har fullt upp med saker och ting, medan jag sitter här hemma framför datan och tvn och känner mig allmänt ensam och uttråkad.
Visst jag har ju en del vänner som jag träffar lite då och då(och är oerhört tacksam över att jag har dem), men det känns som att det är väldigt lite mot hur alla andra har det. Är jag så hemskt tråkig? Jag vet att jag inte är en partymänniska, jag är lugn, nykterist och trivs bäst i lugnare sammanhang, jag är kanske inte direkt så "rolig" alltid och har svårt att öppna mig för nya människor.
Är nog därför jag inte vill flytta från min lilla studentkorridor förren jag slutar plugga, för här kan jag iaf träffa mina grannar i köket lite då och då under dagarna. Bara ett kort samtal när man kokar te på ett par minuter med nån av grannarna känns som en höjdpunk de dagar då inget annat händer.
Vad skulle jag göra utan tvn och datan?! De är mina bästa vänner(nästan), när allt är hopplöst ensamt så kan jag slå på tvn eller datan och försvinna bort från världen en stund. Då kan jag iaf för en stund glömma bort att jag mår dåligt och känner mig ensam.....

valborg idag, och det ser ut som det blir en ensam kväll som vanligt för mig, har inte blivit bjuden nånstans, och jag är inte den som knatar iväg helt själv nånstans dit jag inte är bjuden så som sagt, då blir det hemma framför tvn med en påse chips och lite choklad...