MallzaWillow

Nu har det åter igen gått väldigt länge sedan jag skrev här, börjar visst bli en regel mer än ett undantag för mig.
Anledningen är väl att jag inte riktigt har energin till att sitta och skriva så mkt nuförtiden. Jag har ju jobbat och stått i på mitt vikariat på Liljan sen i februari och nu har jag bara en månad kvar av vikariatet. Man är ofta väldigt trött när man kommer hem från en arbetsdag på en förskola.
Det känns lite skrämmande att inte veta om jag kommer ha jobb sen eller inte, men jag hoppas och tror iaf att jag kan hanka mig fram via vikariebanken i väntan på att hitta en mer permanent tjänst. Borde ju gå får man hoppas.

En annan sak jag tänkt på nu sen jag slutade plugga och började jobba är att mitt sociala liv nästintill blivit en öken. Visst till en viss del så trivs jag med att bara vara hemma med katten och ta det lugnt, men en annan del av mig har smått börjat sakna att träffa andra och göra saker. Ingen verkar ha tid för mig längre tyvärr, de har nya pojkvänner eller fullt upp med annat hela tiden och jag vill inte vara desperat och tjata mig till en fika. Just därför spenderar jag majoriteten av min fritid hemma ensam med katten. Det var lättare när man pluggade att vara social för då hade folk mer tid och man sågs på ett annat sätt, för att inte tala om att jag då bodde i studentkorridor och var med i mkt av de studentaktiviteter som fanns tillhanda. Nu finns det däremot ingenting direkt att göra, iaf inte om man inte vill gå iväg helt ensam och göra saker.
Visst, mina vänner ser jag ju ibland, men inte alls så ofta som jag skulle vilja, och jag vill ju som sagt var inte vara gnällig mot dem, jag menar är de exempelvis nykära så är det ju som det är och jag är självklart glad för deras skull, eller om de har fullt upp med studier och annat.
Nä nog med "klagande", behövde väl skriva av mig lite som vanligt.

Fick mitt msn att funka igen för någon vecka sedan och häromdagen skrev min gamla kära vän Jonas ,som jag inte pratat med på nästan ett år, till mig. Han har tydligen flyttat ner från de nordliga breddgraderna och hamnat i Uppsala för studier. Blev väldigt glad åt att höra från honom. Saknar verkligen den grabben, han fick mig alltid att må bra när vi bodde i Bollnäs, han är en vandrande sol eller nåt.hehe
Så lite positiva saker händer iaf för mig. =)

Nu har det visst gått typ en månad igen sen jag uppdaterade bloggen. Det märks när livet flyter på och man mår bra i sinnet, för då skriver man mindre i bloggen.hehe
Jag har fått mitt vikariat på Liljan förlängt till den sista juni, så det känns ju toppen att ha jobb ett par månader till säkrat. Trivs bara bättre och bättre på det där stället, och jag märker att jag blir starkare i mig själv, jag vågar stå på mig själv mer och vara så att säga "hård" när det behövs mot barnen, men samtidigt snäll och busig med dem också, när det passar.
Utanför jobbet så gör jag väl egentligen inte mycket, det märks att man är tröttare om kvällarna när man jobbat hela dagen, mot hur det var när man studerade. Tar det mest lugnt hemma med min älskade lilla Simba och myser framför tvn om kvällarna.
Var för ett par veckor sen och såg Alice i Underlandet i 3D med Monica. Den var grym, och det var verkligen en upplevelse att se den i 3D. Kommer garanterat att vilja se fler filmer i 3D framöver. Blev en helt annan upplevelse minst sagt.

Idag har jag städat och fixat och snart blir det tvättstugan. Känner mig så duktig när jag tar itu med husliga sysslor så här. Imorgon bär det av över dagen till familjen i Trosa för lite påsfirande. Det ska bli trevligt.

Nu har det tagit tid att uppdatera denna igen, vilket har sina anledningar. Har nämligen både fyllt 30 och tagit min examen, så nu är jag utbildad förskollärare. =)
Blev firad för min 30årsdag i två helger i rad. Första helgen kom delar av familjen och moster och mormor förbi för att fira mig. De hade med sig smörgåstårta, fikabröd och massor av paket. Fick bland annat en mixer så nu kan jag göra smoothies. Fick också en elvisp och lite uppläggningsfat, tekoppar, ljus och en bok om katter.
Helgen efter firades jag av lite vänner. Vi hade knytis hos mig och det blev en riktigt trevlig och mysig kväll med massor av prat och skratt. Kändes bra att bli firad på det sättet som jag själv ville och inte bli bortrövad på party eller kryssning eller nåt liknande som brukar vara vanligt när man fyller 30. Är glad att jag har vänner som förstår vem jag är och vad jag gillar och inte gillar. =)

Vi har också haft våra sista dagar på utbildningen, och jag har jobbat en massa via vikariebanken under tiden och kommer att fortsätta tills jag hittar en tjänst. Känns superhärligt att utbildningen är klar, började bli smått trött på den.hehe Men uppskattade de sista två kurserna vi läste, tror de är av oerhörd vikt för yrket.
Nu blir det bara att vänta in alla poäng och betyg och sedan att beställa examensbevis när det är klart. Vilket kommer ta tid, räknar inte med att få min rättmätiga förskollärarlön än på flera månader. Ganska trist att det ska ta sån tid.

Nu var det ett par veckor sen jag uppdaterade igen. Jag vet att jag är hopplös vad gäller det. hehe
Jag spenderade julen i Trosa hos familjen, och hade med mig Simba för första och sista gången. Det var ingen lyckad affär att ha med honom. Familjens katt Ponuts och Simba fräste och hoppade på varandra som värsta galningarna så vi var tvungna att hålla dem på varsin våning. Jag åkte tillbaka till Norrköping redan på juldagen också eftersom jag kände att Simba behövde få lite lugn igen. Han var ju på helspänn hela tiden där.

Nu i mellandagarna har jag mest tagit det lugnt, har inte blivit uppringd till att jobba nåt via vikariebanken, vilket inte förvånar mig. Brukar inte vara lätt att få jobb så här runt jul och nyår.
Jag var däremot en sväng på stan under rean i söndags och köpte mig ett par värmebyxor som kommer bli utmärkta att ha när jag jobbar framöver.
Imorn ska jag träffa Monica på stan och kolla på Idol tvåan Calle Kristiansson som kommer på signering i en av gallerieorna. Ska bli kul att se honom i verkligheten, han är så söt. Fast ung som sagt var.hehe Kommer inte ta någon autograf för jag har inte råd att köpa skivan. Men vi får hoppas han sjunger nåt så man får höra honom iaf.

Annars har jag börjat fundera på livet och mig själv igen. Jag är lite nrevös för framtiden vad gäller jobb, känns som många av mina bekanta som går ut nu som mig redan har haft turen till att få jobb, medan jag själv inte ens blivit kallad till en intervju än. Visst jag är ju med i vikariebanken och jag vet att jag kommer klara mig på att hoppa runt som vikarie tills jag hittar en riktig tjänst, men det känns ändå lite läskigt och orättvist att det alltid ska vara så mkt svårare för mig än för alla andra.

Sen har jag tänkt på det här med att jag är den eviga singeln. En del av mig längtar efter närhet och kärlek, men en annan del av mig känner mig nöjd som jag är, på egen hand med min katt. A strong indipendent woman så att säga. Jag har börjat tänka på det där, är det egentligen jag som längtar och vill ha en pojkvän, eller är det förväntningarna från alla runt mig och samhället i stort som sätter dessa griller i huvudet på mig? Det känns som att de flesta omedvetet menar att man inte har ett fullvärdigt liv eller är lika mkt värd så länge man är singel, som att singellivet bara är en transportsträcka till det riktiga värdefulla parlivet. Inte konstigt att så många av oss som är singlar ofta mår dåligt och blir bittra av att ständigt få känna att det är synd om oss för att vi är ensamma, att alla bara säger, "Ja, men du kommer hitta nån, när du minst anar det".
Men vill jag det egentligen? Är jag egentligen redo?
Jag gick tex med i spraydate och det är sällan någon skriver till mig där, men där någon väl gör det så ignorerar jag oftast det, jag svarar inte ens för jag känner bara att det inte känns rätt. Jag är helt enkelt inte redo för en relation på det viset. Jag har massor mer att bearbeta med mig själv innan jag är redo och jag är hellre själv länge än att jag kastar mig över första bästa bara för att inte vara själv.
Jag önskar bara att samhället och alla kan förstå mig vad gäller det här. Spelar roll att jag fyller 30 och vissa saker förväntas av en, jag tänker vara en stolt singel-kvinna, jag får den kärlek jag behöver av mina vänner, min familj och min älskade lilla Simba.

Igår hade vi en riktigt trevlig Idol och singstarkväll hemma hos Melinda, det blev glögg och pepparkakor, pizza och tillsist chips.
Var riktigt roligt att se på Idol tillsammans med trevliga vänner. Måste erkänna att jag hejjade mest på Calle. Denna grabb är ju helt underbar. En sån som honom skulle jag verkligen inte tacka nej till. hihi

Efter Idol blev det ett par timmar med singstar, riktigt kul och jag blev tillslut hes. Men det var det värt.
Här får ni ett par bilder ifrån kvällen.

Just det, är äntligen klar med den där jäkla hemtentan, ska bli så skönt att skicka in den. Återstår dock att se om den dög.

Anyway, här kommer som sagt var bilderna. =)

Nu har jag glömt bort att uppdatera den här igen som vanligt. Har visst en tendens att göra det.
Livet flyter på, det är skola, umgås med vänner, leka med katten, se på tv, och söka jobb som gäller för mig nu.
Har fått jobba en dag via vikariebanken nu och det gick bra. Kommer att försöka jobba lite då och du nu framöver när tid finns så att man får ihop lite pengar till efter jul. Känns lite skrämmande att examen börjar närma sig med stormsteg, men samtidigt skönt. Börjar onekligen bli grymt skoltrött nu och vill verkligen ut i arbetslivet igen. Låt oss bara hoppas att man lyckas få en tjänst tillslut. Fast det funkar ju säkert att hanka sig fram som vikarie ett tag tills man hittar nåt.

Har en känsla av att allt kommer att lösa sig tillslut iaf. Det brukar det göra.
Sitter med hemtentan nu, eller ja, jag har precis börjat med inledning och frågeställning och syfte. Nu blir det till att läsa igenom all litteratur jag samlat på mig och försöka besvara mina egna frågeställningar. Blir nog inget mer skrivet idag, men har ju som sagt var över en vecka kvar på mig att skriva så det är nog lugnt. =)

Nu ska det bli lite te och kanske lite choklad och mys med katten.
Lämnar er med en söt bild på min älskade lilla Simba.

De ringde nu imorse från vikariebanken och bokade in en tid för min intervju, nästa tisdag ska jag dit. Känns lite nervöst men ändå bra att de hörde av sig, får hoppas detta går vägen nu så att jag får möjlighet att jobba en massa på lediga dagar framöver så att jag klarar mig fram tills jag får ett riktigt jobb sen, om det nu kommer hända. Är ju som sagt var inte långt kvar nu till examen och det ser inte direkt ljust ut på jobbfronten.
Det som oroar mig lite är att jag inte har intyg för nästan några av de ströjobb jag hade efter gymnasiet fram tills jag landade inom barnomsorgen. Jag minns att jag var en mycket olycklig människa då och att jag inte direkt brydde mig om nåt, jag bara hankade mig fram....eller jo jag brydde mig om mina syskon minns jag, var ofta barnvakt och sånt. Men jag trivdes inte på något av de jobb jag lyckades få och jag tog inget på direkt allvar. Därför var jag så virrig och i brist på bättre ord "dum" att jag tydligen inte bad om intyg från nästan något arbete. Har för mig att jag haft iaf nåt mer än de jag har, men tydligen har de kommit bort i någon av alla mina flyttar genom åren. De intyg jag har är från jobben och praktiken inom barnomsorgen och mina studier. Hoppas att jag inte kommer framstå som en idiot bara. Jag får väl vara ärlig och förklara mig kanske på intervjun helt enkelt. Jag hoppas att de värdesätter att jag iaf har intyg för att jag har erfarenhet inom barnomsorgen då det är det jag ska vikariera som. Det faktum att jag snart är färdigutbildad borde nog också se bra ut, kan man hoppas.

Har legat hemma idag med feber, men imorn ska jag bita ihop och bege mig iväg till Linköping med gruppen för ett studiebesök. Känner mig som en skurk varje gång jag är borta, eller nästan alltid faktiskt.
Jag har insett att jag är inne i en deppression nu, har nog varit det hela terminen men det har gått upp och ner. Just nu är det långt ner. Jag är medveten om vad som triggat detta. Det är för att det är sista terminen och att jag inte har en aning om hur jag ska kunna betala min hyra och allt sån efter jul då jag tar examen och slutar få csn. Jobbfronten ser inte så ljus ut än iaf. =S Jag har alltid varit i stort behov av att känna trygghet och säkerhet och så fort det hotas så får jag panik och mår otroligt dåligt. Precis som jag gör nu mer eller mindre. Det påverkar även min fysiska hälsa så att jag blir sjuk oftare eftersom psyket inte mår bra.

Jag är så otroligt skoltrött nu att jag vill skrika rakt ut och gråta och göra ännu värre saker av bara tanken på att läsa kurslitteratur och skriva papers och allt sånt. Det gör ont i varje fiber av mig att tvingas göra allt detta, så naturligtvis blir det att jag gör så lite som möjligt, bara så att jag ska klara mig för mitt psyke klarar inte mer. Sen kommer skuldkänslorna för att jag har en arbetsgrupp som är otroligt duktig och arbetssam medan jag känner mig som en lat skurk som inte har den orken längre. Jag brukade vara som dem, men nu går det inte längre, vilket gör mina skuldkänslor ännu värre. Jag får en röst inom mig som säger att jag är värdelös och lat och dum och att min grupp och alla andra tycker illa om mig på grund av det. Jag hatar de tankarna, jag vill fortsätta tanka positivt som jag gjort av och till, men det är så svårt när psyket är helt labilt för tillfället.

Nästan det ända jag kan tänka på är hur det ska gå om jag inte hittar jobb snart, jag får panikångestattacker av det här. Även om kursen i sig är intressant och litteraturen är sånt jag egentligen vill läsa, så är det omöjligt nu att kunna ta det till mig då jag bara vill skrika och gråta och slita sönder böckerna och slå sönder datorn och gömma mig under sängen istället för att läsa och skriva papers och svara på konstiga frågor. Jag vill inte, jag orkar inte, men jag måste iaf försöka. Det är så lite tid kvar nu, och förrutom plugget måste jag söka jobb, vilket jag gör, men jag är ändå rädd.

Jag hoppas bara att de i min grupp kan förstå varför jag kanske inte lägger ner lika mycket energi som dem och inte blir sura på mig. Får väl prata med dem om jag kan. Brukar ha svårt att prata i gruppen eftersom jag inte är lika energisk som dem, svårt att få en syl i vädret ibland. Men det är ju delvis mitt fel eftersom jag inte alltid ens försöker pga min psykiska instabilitet. Som sagt nu är den där rösten igång igen som säger att jag bara är lat och dum och att jag helt enkelt är en skurk. Måste få bort den. Oroar mig för att en dag bryta ihop i skolan framför alla. =S Det vill jag inte.

Får se till att gå på mötet på torsdag och se om det hjälper. Vet att iaf en liiiiten del kommer kännas bättre efter att jag publicerat detta. Det hjälper att prata ut om hur man mår, både verbalt och i skrift.
Jag har ju under förra kursen och denna och med hjälp av mötena kommit underfund med mina svagheter och börjat förstå vad det är som gör att jag emellanåt mår dåligt och vad jag klarar och inte klarar. Men jag har även fått ett litet hopp om framtiden, fast just nu känns det mörkt. Det går upp och ner sånt här. Jag hoppas bara att alla dessa prövningar som jag möts av kommer stärka mig tillslut och att jag kommer komma ut i ljuset igen.
Jag har som sagt var oerhörda problem med min självkänsla och ett stort behov av att känna trygghet. Och det faktum att jag ska ta examen och slungas ut i en ny verklighet gör att all tvivel på mig själv kommer upp till ytan igen och min oro för att förlora tryggheten sätter mig psykiskt ur spel.
Men jag är även medveten om att jag varit här förrut, jag har hamnat i svåra prövningar i livet förr och tagit mig igenom dem, därför har jag det lilla lilla ljuset längst in som tror att det kommer lösa sig, tillslut efter mycket smärta och svett ifrån mig.

Idag har varit en riktigt bra och mysig dag för mig. Jag har lagt skoltankarna åt sidan för en dag för att bara pyssla om mig själv. Har tvättat, varit och handlat lite, lagat pannkakor till lunch och nu har jag bakat supergoda banan och chokladmuffins, med mjölkchoklad som smälter i mitten. Riktigt goda blev de. Jag tog ett vanligt chokladmuffins recept och exprementerade lite grann, med mosad banan i smeten, lite mjölk och tillslut som sagt var chokladbitar i muffinsarna. MUMS säger jag bara. =)
De lär bli uppätna under helgen. Imorn ska jag ta tag i att städa lägenheten, och torka golven, om det nu går med katten.

Måste säga att jag har kännt mig upplyft sen efter det vackra mötet i torsdag, blev många fina delningar och jag har verkligen börjat känna att jag utvecklas och börjar att älska mig själv mer och mer. Tror jag börjar finna inre ro och kärlek till livet på ett nytt sätt som jag aldrig känt förut. Visst, det finns vissa saker som spökar fortfarande i mitt inre, som det faktum att jag tar examen snart och ska ut i arbetslivet, samt att jag kommer fylla 30 i samma veva. Det skrämmer mig lite. Men jag tror min högre makt, the force, magin eller vad man ni vill kalla det kommer att hjälpa mig på rätt väg, och fortsätta ge mig prövningar. Jag ska se till att våga lyssna mer på det, och våga utmana mig själv mer. Jag är värd kärlek, jag är unik och jag förtjänar att en dag möta en mysig karl. Har insett att jag nog bör söka mig efter någon som klassas som "nörd" för jag är ju en stolt sådan. Jag vill hitta någon som först och främst kan vara en vän, som man kan prata med om allt, som jag kan dela mina nördiga intressen med. Exempelvis mitt intresse och min tro på magi/wicca, mitt stora intresse i allt som gäller fantasy och sci-fi och som inte är rädd för att prata politik. hehe Helst ska han ha passerat det stadiet i sitt liv då fest och alkohol ligger på topp, då jag nuförtiden är nykterist och helst undviker allt som har med sådant att göra.
Undrar om jag har höga krav tro?!

Nu till bilderna jag pratade om.

Har färgat håret igen, lite mörkare röd toning denna gång. Lekte lite med min inbyggda webcam på datan och tänkte att ni kunde få se min nya hårfärg, i form av en suddig webcambild.

Har ni tänkt på vad fort tiden kan gå ibland?! Insåg just att alla papers som är examinerande för denna kurs, som jag dumt nog skjutit upp ska in nu under nästa vecka. Jag har inte ens börjat, vet inte i vilken ände jag ska börja heller. Motivationen är precis som jag sa i förra inlägget någon helt annanstans. Men det är väl bara att bita i det sura äpplet och försöka få ihop dessa papers så gott det går. Som tur är har jag inget schemalagt den här veckan i skolan så jag kan skriva lite varje dag med andra ord. Är dock rädd att min lathet kommer ta över och jag kommer hamna i soffan framför tvn med katten i knät eller nåt istället.
Känns konstigt det här att inte vara direkt motiverad längre, jag som alla 3 år som jag pluggat här varit fröken duktig och gjort allt i god tid. Kanske är normalt att det blir så här sista terminen innan man får sin examen, då man ser ljuset i slutet av tunnels så att säga.
Men om jag ser det så här, jag har aldrig direkt haft problem att skriva papers, brukar alltid få ihop nåt bra. Låt oss bara hoppas att det håller i sig nu också så man slipper massa kompletteringar.

Ikväll börjar Greys Anatomy igen!! YAY!! Som jag har längtat. Måste vara någon av de bästa serier som finns. Vet inte hur mycket jag har gråtit och skrattat och bara mått gott av den serien. =)

Var är min motivation någonstans?? Den tycks vara bortblåst. Jag orkar verkligen ingenting i skolväg längre, allt känns bara så trist och jobbigt. Kursen i sig är ju intressant, men jag är så less på att läsa kurslitteratur och skriva papers och sitta på seminarier och föreläsningar. Jag börjar längta efter att få komma ut i arbetslivet igen istället. Men där kommer även oron, tänk om det inte finns några jobb när jag går ut nu i januari?! Vi är ju mitt i en finanskris ju.
Annars pendlar mitt humör och mina känslor rätt mkt just nu, ena dagen är allt guld och gröna skogar och nästa vill jag gömma mig under täcket och bara gråta bort mina bekymmer.
Jag vet att det är vanligt att känslolivet är som en bergochdalbana när man är inne och bearbetar sig själv som jag på sätt och vis gör nu. Jag vet också att det kommer att bli bättre, men det kommer ta sin lilla tid. Jag måste lära mig att älska mig själv, och sluta se mig själv som ett offer som inte är värd nåt. Det är nåt som är så djupt rotat i mig att det är oerhört svårt att slita sig ifrån det, men jag har börjat, jag kommer sakta men säkert lära mig att se livet och mig själv ur en annan synvinkel. Men som man säger, Rom byggdes inte på en dag, det kommer ta tid. Jag kommer ha bra och dåliga dagar, allt kommer pendla fram och tillbaka rätt fort, men sakta men säkert kommer jag tillslut hitta in på rätt spår.

Jag försöker vara tacksam för det jag faktiskt har, en familj, en egen katt, en mysig lägenhet, snart en färdig högskoleutbildning, fina vänner och en kärlek för det enkla och magiska i livet.

Jag har gått och skaffat katt. En underbar hankatt på 2 år som heter Simba. Köpte honom på Fiahemmet, han är en omplaceringskatt och hur mysig och lekfull som helst.

Hade en riktigt trevlig kväll igår när jag hade min lilla inflyttningsfest. Mellis och Tobbe tog med sig sitt singstar med konsollen och allt så att vi kunde spela det. Blev en kväll full av singstar, popcorn, morötter, dipp och trevligt sällskap. Nyktert var det också vilket kändes skönt för mig som återigen beslutat att hålla mig borta från alkohol helt och hållet då jag inte tycker om effekten av det.
Kvällen var som sagt supertrevlig. Fick ett fint armband och gästhandukar av Mellis, Tobbe, Tessan och Henka och supergott te ifrån Tanzania och lite kryddor från Ida och Jonatan. =)
Här får ni se några bilder från kvällen. Finns fler på FB och bilddagboken.


Mellis och Tobbe


Henka och Tessan


Ida och Jonatan


Jag, och här ser man min tatuering på armen också.

Sprillans ny tatuering på armen vid armvecket, blöder lite som synes och är svullen. Gjorde inte så ont som jag trodde, och tatueraren sa att jag hade en väldigt lätt tatuerad hud. Känner mig nöjd. =) Ska bli kul att se hur den ser ut när den är helt läkt om ungefär 3 veckor.

Igår var det då dags för sista delen av fadderutbildningen, vilken innebar som föregående år att man diskuterade olika fall som kan inträffa under nolle-p. Som alltid givande och intressant. Efter utbildningsdelen var det då dags för själva kickoffen, halvkasst hade ordnat en femkamp som vi faddrar fick gå igenom. Det var roligt som alltid. Även om jag till viss del var lite off igår. Men jag hade kul i alla fall.
Kvällen avslutades på DK med lite mingel.
Detta är sista året som jag är fadder, det vill säga sista året jag får knata runt i min röda läraroverall under nolle-p.
Känns både härligt och sorgligt på nåt vis.
På fredag, det vill säga imorgon börjar nolle- p och mitt jobb som fadder. Men jag missar nollans upprop detta år då jag och Mellis har framläggningen av vår c-uppsats under dagen imorn. Känns lite nervöst, men det kommer säkert gå bra. Sen på kvällen blir det att träffa faddrar och nollen för lekar i folkparken. Kommer bli trevligt. Får hoppas det inte regnar bara.

Lämnar er med en bild på mig själv från igårkväll då jag kom hem efter kickoffen, lite trött men nöjd. Som ni ser så är mitt hår mkt kortare. Jag har nämligen klippt mig själv, men kökssaxen.hehe Jag är nästintill pank och hade inte råd att gå till frisören och mitt hår var så slitet så jag var tvungen. Tur att man har lockigt hår så det kanske inte syns om det blev ojämt. Men kan gissa på att nästa frisör som ser mitt hår kommer undra vad jag sysslat med.hehe

Klippet ovan är ett härligt litet screentest jag hittade på youtube på underbara Joseph. Joseph Gordon- Levitt är utan tvekan min absoluta favoritskådespelare för tillfället, han har funnits med i mitt liv länge men på sista tiden har han hamnat högst upp på listan. Det faktum att han har en talang som är helt otrolig gör honom till en så vacker och underbar skådespelare. Han är helt klart den mest talangfulla skådespelaren just nu i min ålder. Sen att han dessutom är oerhört intelligent och bjuder på sig själv gör honom ju ännu mer attraktiv. Han är för tillfället mannen i mina drömmar. Om jag ändå kunde träffa en karl som honom! hehe Kommer ju aldrig träffa denna man in real life så att säga, men han kan ju få leva vidare i mina drömmar. Tack och lov för hans filmkarriär så att jag kan få se hans talang för en lång tid framöver on the big screen. =)

Nu är jag inflyttad och klar i min mysiga lilla etta. Trivs jättebra. Känns så skönt att äntligen få ha en egen lägenhet igen efter 3 års korridorsboende. Kommer verkligen inte sakna det ostädade köket, festerna och allt oväsen från korridoren.
Visst helt tyst är det ju visserligen inte här heller, men det är en klar förbättring i alla fall.
Ser fram emot att få bjuda hit mina vänner på fika och filmkvällar och liknande framöver. Kommer kännas så otroligt mycket bättre att bjuda hem vänner när man bor i en mysig etta mot vad det gjorde när jag bodde i korridor.

Nu börjar det närma sig skolstarten och nolle-p igen. Vilket innebär en hel del att göra. Tror inte jag kommer orka vara lika engagerad som fadder i år  som tidigare år. Känner inte samma motivation, men jag kommer vara med när jag orkar och vill. Känner mig även nervös inför framläggningen av c-uppsatsen som är den 14e. Nya kursen börjar direkt efter också, har inte ens kollat upp någonting om den än. Får väl se till att göra det kanske.
När det gäller ekonomin så är jag nästintill pank nu, eller ja, lite pengar har jag, kommer nog klara mig tills csn pengarna kommer om jag är snål och försiktig. Jag brukar vara duktig på att klara mig med lite pengar, fast på sista tiden har jag nog slösat lite mer än vad jag brukar, vilket kanske inte varit så bra, får väl helt enkelt ta nya tag nu under hösten och spara så mycket jag kan. Vet ju inte hur det kommer se ut med jobbsituationen när jag tar examen i januari. Känns lite läskigt. Mina fasta kostnader varje månad blir ju högre nu än när jag bodde i korridor så mer pengar försvinner varje månad med andra ord. Men men, jag löser det nog, det brukar jag alltid göra.

Nu har det blivit översvämmning i det gemensamma köket här på gripen, bara dagar innan jag ska flytta härifrån. Det är en sjö av vatten i hela köket och diskhoarna är fulla med vatten som svämmar över. =S
Jag har ringt och en kille har kommit hit akut för att fixa det, han ringer nu efter mer hjälp hör jag. Självklart är jag själv här också, var mina få grannar som är här nuförtiden är någonstans idag vetesjutton. Jag lär ju få städa upp där sen också om jag ska kunna fixa nåt att äta sen. Jag som ville ha en lugn kväll nu och vila. Har ju annars fullt upp med packande och springade fram och tillbaka från här och nya lägenheten. Har nämligen fått nycklarna. Men flyttar in helt och hållet till veckan då familjen kan komma hit med ett släp. Så med andra ord, jag jobbar och sliter nu inför flytten, känner mig båda glad och trött och förväntansfull. Förrutom just nu då eftersom detta hände, nu känner jag mig sur och stressad och tänkar why me?!?! Och vart är alla andra?!?!