Tvivel
Han sa ju rent ut att han inte skulle kunna tänka sig att arbeta med mig. Jag fick typ ingen positiv feedback när vi snackade. Bara att jag var bra på att planera och sånt. Vad är det för larv?? Vad har det att göra med att vara förskollärare? Han sa ju nästan mellan raderna där att jag inte duger till det här yrket för att jag är för tystlåten och lugn. Han vill att jag ska vara bättre på att säga godmorgon när jag kommer dit, och fråga mer om verksamheten och om hur de mår mm. Men jag tycker att jag på sätt och vis gjort det, men kanske inte lika mkt som han vill.
Klart som fan att jag inte visat mig från den sidan när jag mår piss av att vara där. När energin runt honom och resten av det där stället får mig att känna mig ovälkommen och totalt inkompetent. Klart som fan att jag inte klarar av att bjuda på mig själv då och vara kompisaktig mot honom och de andra.
Vad är det här egentligen? Jag menar om det är nåt jafg varit säker på enda sen jag började timvikariera inom barnomsorgen för många år sen, så var det att detta var något jag kunde och var bra på. Jag fick ju massa av beröm från de jag jobbade med då och det var ju de som jag jobbade med som fick mig att söka till den här utbildningen för de trodde på mig.
Var allt det bara en lögn?? Varför kan inte han se det som alla andra såg tidigare?
Varför får han mig att må så dåligt?
Jag börjar ju tom tvivla på mig själv som privatperson nu. Tycker verkligen någon över huvudtaget om mig på allvar? Går folk jag umgås med runt och pratar illa om mig bakom min rygg? Är jag för konstig och osocial??
Jag har redan svår ångest över att veta att jag måste genomlida 3 veckor till senare i vår ute på vfun med honom. Jag vill verkligen inte. Hur kul är det att komma ut dit och försöka visa sin bästa sida när man redan hört att han inte alls kan tänka sig jobba med mig, att han praktiskt taget finner mig inkompetent?
Vem skulle kunna visa sig från en bra sida då? Om man redan från början är dömd?
Ska jag behöva spela en roll och låtsas må bra och vara "trevlig" till tusan och löjligt uttåt även om det går emot hela min natur och får mig att få ännu mer ångest?
Jag tror ärligt talat att inget av detta hade ens kommit inärheten av att hända om jag hade varit på en annan förskola med en annan vägledare. Jag har ju kännt mig lugn och mått bra när jag varit på andra förskolor, det här är första stället som jag inte trivts alls med personalen och sånt på. Barnen är underbara, det är de alltid, men bara känslan av att vara runt honom får mig att få ångest. Just därför jag kanske suttit mer med barnen och undvikit att prata så mkt med honom och de andra där. Men jag fick ju inte ens nåt positivt ifrån honom om det faktum att jag faktiskt umgås med barnen. Han påstår att jag inte gör det för han har nog bara sett mig de gånger då jag tagit ett steg tillbaka och observerat barnen istället för att störa dem.
Så som han pratar med mig ibland så kan man tro att han tror att jag är näst intill efterbliven. Hur fan kan man försvara sig och visa sig bra när han ser en på det viset?
Jag försökte ju försvara mig under mötet i torsdags, men det gick ju typ inte. Han lyssnade knappt på det jag sa, eller så verkade han bara viffta bort det. Fältmentorn verkade iaf vilja höra på min sida, men eftersom hon hört honom åxå så är ju situationen som den är. Ett papper kommer komma in till campus där det står att jag inte helt duger och att jag måste jobba efter vissa kriterier för att klara mig nästa gång. Och de kriterierna känns antingen så självklara att det är löjligt, för det är sånt som alla som är ute på praktik ska jobba med och de behöver ju inte detta papper, och andra kriterier känns nedlåtande. Som att jag måste prata mer med dem och säga godmorgon och sånt.
Jag vet inte vad jag ska göra just nu, jag har sånna tvivel på allt.....det gör ont. Vet att jag inte ska lyssna på honom, men jag måste ju, har ju 3 veckor till att genomlida. =(
Vfu ska ju vara roligt och lärorikt, inte ångestladdat och tröstlöst.
Om det inte vore för barnen så skulle jag nog aldrig ha klarat mig igenom det alls.
men va fan e det för skit :oO vadå att du inte duger? så kan man ju inte säga.
o om du ska hålla på med sånt där skit o fråga folk hur dom mår så kommer det att ta upp halva dan!
ser du att nån mår piss, så gör du väl nåt åt det.
fattar mej inte på folk som klankar ner på andra inom jobb trots att dom e bra, tror inte han gillar dej som person för att han inte får sej ett knull :oP
herregud SÅ tyst e du inte!
dvärgen-kallinge e fan dubbelt så mer tyst än va du e, henne förstår jag om folk inte vill jobba med. hon håller ju med alla andra hela tiden!
men du KAN prata fan du e ju smart o har bra tankar.
kan du inte byta place då? försöka hitta nån ansvarig som förstår va han sysslar med o märker att det inte e rätt?
kan du inte få nån på det stället att ge honom anama om han håller på?
men vem vet mallza*. säger inte detta för att va dum, men e du HELT säker på att det e rätt yrke som du ska jobba med?
Menar jag ÄLSKAR porr det e en stor passion men jag insåg att jag inte vill jobba som det heltid el som modell.
för det e för lätt för mej.
du får kanske söka inom dej själv o se va som e rätt o fel o va du ska göra..
för så här kan du inte ha det.
DU E AMAZING! Jag vet att du fixar det.
**MASSA KRAMAR***
du vet va jag finns :*
