MallzaWillow

Måste erkänna att jag blivit oerhört glad de senaste dagarna av att våren äntligen börjat att visa sig. Idag var jag på en vårpromenad med Ida vilket var jättehärligt. Promenaden slutade i en fika på ett urmysigt litet cafe som kallas Broadway och är 50tals inspirerat. Måste helt klart fika eller äta lunch där fler gånger.

Det var en ung mamma på cafeet med en liten bebis som var så otroligt söt. Jag tror min biologiska klocka har börjat ticka på allvar för på sista tiden så har jag blivit så varm och fånig så fort jag ser en liten bebis. Men jag är fortfarande livrädd för att föda och sånt, men jag fullkomligt älskar barn. Tur att jag valt det yrke jag valt, kommer vara underbart att få jobba med de små barnen sen. Men det där med egna barn, ja det ligger låååååååååångt fram i tiden, om ens någonsin. Jag menar jag är singel och har alltid varit det, trots att jag har ett år kvar tills jag är 30. Är bara så svårt att hitta nån när man är som mig, samhället och framförallt killarna är så ytliga. Sen hjälper det ju inte att ha kass självkänsla vad gäller den biten, men det är något jag jobbar på iaf. Jag har ju även en tendens att dras till yngre och ibland till och med rätt mycket yngre killar, men tyvärr så brukar inte yngre killar se åt nån som mig som sagt var. Var otroligt länge sen jag på allvar vågade stöta på någon. Vågar helt enkelt inte för det känns alltid som att jag bara får nobben och blir sårad om jag försöker. Jag är ju tillbaka till att känna mig dragen till en viss herre jag tidigare nämnt, trodde att jag lyckats stänga av det, men det är tillbaka nu.....kanske är vårens ingång som gjort det. Men som sagt, vad gäller honom så säger magkänslan att chansen där är ytterst liten, så jag kommer nog inte ens riskera nåt där. Bättre att hålla det vänskapligt kanske, så jag inte skrämmer iväg honom och förlorar den lilla vänskap vi har...om man nu kan kalla det det. Eller jag vet inte........