MallzaWillow

Har ni tänkt på vad fort tiden kan gå ibland?! Insåg just att alla papers som är examinerande för denna kurs, som jag dumt nog skjutit upp ska in nu under nästa vecka. Jag har inte ens börjat, vet inte i vilken ände jag ska börja heller. Motivationen är precis som jag sa i förra inlägget någon helt annanstans. Men det är väl bara att bita i det sura äpplet och försöka få ihop dessa papers så gott det går. Som tur är har jag inget schemalagt den här veckan i skolan så jag kan skriva lite varje dag med andra ord. Är dock rädd att min lathet kommer ta över och jag kommer hamna i soffan framför tvn med katten i knät eller nåt istället.
Känns konstigt det här att inte vara direkt motiverad längre, jag som alla 3 år som jag pluggat här varit fröken duktig och gjort allt i god tid. Kanske är normalt att det blir så här sista terminen innan man får sin examen, då man ser ljuset i slutet av tunnels så att säga.
Men om jag ser det så här, jag har aldrig direkt haft problem att skriva papers, brukar alltid få ihop nåt bra. Låt oss bara hoppas att det håller i sig nu också så man slipper massa kompletteringar.

Ikväll börjar Greys Anatomy igen!! YAY!! Som jag har längtat. Måste vara någon av de bästa serier som finns. Vet inte hur mycket jag har gråtit och skrattat och bara mått gott av den serien. =)

Var är min motivation någonstans?? Den tycks vara bortblåst. Jag orkar verkligen ingenting i skolväg längre, allt känns bara så trist och jobbigt. Kursen i sig är ju intressant, men jag är så less på att läsa kurslitteratur och skriva papers och sitta på seminarier och föreläsningar. Jag börjar längta efter att få komma ut i arbetslivet igen istället. Men där kommer även oron, tänk om det inte finns några jobb när jag går ut nu i januari?! Vi är ju mitt i en finanskris ju.
Annars pendlar mitt humör och mina känslor rätt mkt just nu, ena dagen är allt guld och gröna skogar och nästa vill jag gömma mig under täcket och bara gråta bort mina bekymmer.
Jag vet att det är vanligt att känslolivet är som en bergochdalbana när man är inne och bearbetar sig själv som jag på sätt och vis gör nu. Jag vet också att det kommer att bli bättre, men det kommer ta sin lilla tid. Jag måste lära mig att älska mig själv, och sluta se mig själv som ett offer som inte är värd nåt. Det är nåt som är så djupt rotat i mig att det är oerhört svårt att slita sig ifrån det, men jag har börjat, jag kommer sakta men säkert lära mig att se livet och mig själv ur en annan synvinkel. Men som man säger, Rom byggdes inte på en dag, det kommer ta tid. Jag kommer ha bra och dåliga dagar, allt kommer pendla fram och tillbaka rätt fort, men sakta men säkert kommer jag tillslut hitta in på rätt spår.

Jag försöker vara tacksam för det jag faktiskt har, en familj, en egen katt, en mysig lägenhet, snart en färdig högskoleutbildning, fina vänner och en kärlek för det enkla och magiska i livet.

Jag har gått och skaffat katt. En underbar hankatt på 2 år som heter Simba. Köpte honom på Fiahemmet, han är en omplaceringskatt och hur mysig och lekfull som helst.

Hade en riktigt trevlig kväll igår när jag hade min lilla inflyttningsfest. Mellis och Tobbe tog med sig sitt singstar med konsollen och allt så att vi kunde spela det. Blev en kväll full av singstar, popcorn, morötter, dipp och trevligt sällskap. Nyktert var det också vilket kändes skönt för mig som återigen beslutat att hålla mig borta från alkohol helt och hållet då jag inte tycker om effekten av det.
Kvällen var som sagt supertrevlig. Fick ett fint armband och gästhandukar av Mellis, Tobbe, Tessan och Henka och supergott te ifrån Tanzania och lite kryddor från Ida och Jonatan. =)
Här får ni se några bilder från kvällen. Finns fler på FB och bilddagboken.


Mellis och Tobbe


Henka och Tessan


Ida och Jonatan


Jag, och här ser man min tatuering på armen också.