MallzaWillow

Var är min motivation någonstans?? Den tycks vara bortblåst. Jag orkar verkligen ingenting i skolväg längre, allt känns bara så trist och jobbigt. Kursen i sig är ju intressant, men jag är så less på att läsa kurslitteratur och skriva papers och sitta på seminarier och föreläsningar. Jag börjar längta efter att få komma ut i arbetslivet igen istället. Men där kommer även oron, tänk om det inte finns några jobb när jag går ut nu i januari?! Vi är ju mitt i en finanskris ju.
Annars pendlar mitt humör och mina känslor rätt mkt just nu, ena dagen är allt guld och gröna skogar och nästa vill jag gömma mig under täcket och bara gråta bort mina bekymmer.
Jag vet att det är vanligt att känslolivet är som en bergochdalbana när man är inne och bearbetar sig själv som jag på sätt och vis gör nu. Jag vet också att det kommer att bli bättre, men det kommer ta sin lilla tid. Jag måste lära mig att älska mig själv, och sluta se mig själv som ett offer som inte är värd nåt. Det är nåt som är så djupt rotat i mig att det är oerhört svårt att slita sig ifrån det, men jag har börjat, jag kommer sakta men säkert lära mig att se livet och mig själv ur en annan synvinkel. Men som man säger, Rom byggdes inte på en dag, det kommer ta tid. Jag kommer ha bra och dåliga dagar, allt kommer pendla fram och tillbaka rätt fort, men sakta men säkert kommer jag tillslut hitta in på rätt spår.

Jag försöker vara tacksam för det jag faktiskt har, en familj, en egen katt, en mysig lägenhet, snart en färdig högskoleutbildning, fina vänner och en kärlek för det enkla och magiska i livet.