MallzaWillow

Igår hade vi middag och filmkväll här i korridoren för att säga hejdå till Viktoria som snart flyttar. Vi gjorde tacopaj och kladdkaka till efterrätt, sen blev det pepparkakor och glögg framför en film.
Riktig trevligt var det faktiskt. Kommer sakna Viktoria när hon flyttat.
Nu är det inte långt till jul, tiden går så fort, nästan läskigt.
Jag har iaf köpt alla julklappar så den stressen är över, vilket känns skönt. Men som vanligt kommer det ju bli tomt här sen, jag är ju bara borta hos familjen i drygt 3 dagar, sen tillbaka hit till en nästan tom korridor.
Kommer kännas lite tråkigt att inte möta en glad och trevlig Mathias som lagar nyttig mat i köket, eller en rolig och pratglad Max, en trevlig Ida eller en knasig Alex. Men men, de kommer ju tillbaka i januari sen. Och än så länge så är de ju kvar i en vecka till som sagt. =)

Var ju och tränade igår och idag har jag träningsvärk, kanske inte så konstigt men ändå.hehe Ont i benen och i armarna. Känner mig halvt handikappad, men på nåt vis känns det skönt för jag känner mig duktig.

Har sprungit runt på stan hela eftermiddagen nästan idag och köpt julklappar. Har köpt alla jag ska nu så det känns bra. Men man är ju lite fattig nu, som alltid innan jul. Sen får vi ju typ nada i studielån nu i december åxå, fattiga lilla jag. ;o) Nädå jag klarar mig nog, brukar alltid göra det. Är rätt ekonomisk av mig....för det mesta iaf.

Övrigt att rapportera...hmmm....ja lite av min "gamla" nojja är tillbaka, men jag tar den inte så allvarligt nu, jag är nog bara fånig. Sen har jag egentligen ingen alls anledning/rätt att känna så iom.....ja....jag har ju inte direkt gjort nåt åt saken lixom.hehe
Men läget känns inte helt rätt just nu...iaf inte än. Fega lilla jag alltså.haha

Sitter här på mitt rum nuduschad i myskläder med lite godis bredvid mig och det känns helt ok.
Jag har märkt den sista tiden att "studentlivet" inte lockar mig lika mkt längre. Alla fester på trappan och allt sånt som händer. För ett eller två år sen hade jag suttit här och känt mig ledsen och övergiven en kväll som denna eftersom jag inte har några planer trots att det är en stor fest på Trappan. Men nu gör jag inte det. Jag vet flera människor som jag känner som ska dit, jag hade nog lätt kunnat hänga på nån av dem, om de hade tyckt det var ok. Men som sagt, känner att jag mycket hellre sitter här i mina myskläder och kanske ser nån trevlig film och/eller  filosoferar över livet och dess galenskaper.
Ser jag tillbaka på hur jag var då, så är jag glad att jag ändå nått en punkt som gör att jag är tillfreds med vardagen, på sätt och vis. Visst vissa dagar känns allt ruttet, men det gör inget egentligen, för livet är ju så.
Som jag har det nu, jag har säkert över hundra bekanta i den här staden, men nära vänner det har jag knappt nån. Mina gamla vänner från mitt tidigare liv har jag mer eller mindre tappat kontakten med. Blir väl nåt mejl nån gång om året, kan gå flera år mellan att vi ses. Men det känns ok, jag har ju träffat nya människor här.
Amina är en av mina närmaste vänner här i stan, vi går och fikar lite då och då och det är alltid trevligt att umgås med henne. Jättemysig liten tjej.
Fatema är en annan som jag tyvärr inte ser så ofta längre, pga att vi båda har fullt upp, men när vi ses så känns det att vi har en bra vänskap, hon är en bra tjej helt enkelt.
Jag hade en till nära vän som jag ofta brukade ha filmkvällar med, och ibland gå ut med, men vi eller snarare hon la vår vänskap på is i somras så vi ses inte alls nu. På grund av det så har jag knappt sett en annan kompis heller som brukade umgås med oss. Vi var lixom vi 3. Nu funkar det ju inte helt som sagt.
Men jag är oerhört glad över att tjejerna i min arbetsgrupp nu under hösten har varit så trevliga.
Tror säkert jag kan hålla kontakten med iaf ett par av dem sen när vi sprids i vinden.
Melinda ska jag skriva c-uppsats med i vår, så henne kommer jag kunna umgås mer med, vilket känns kul. Hon är en jättetrevlig tjej.
Carro har jag känt till lite sen innan, men nu känns det som att hon kan vara en fin vän även hon.
Ami ska flytta till stockholm då hon fått jobb där, men vi kan säkert höras av ändå. =)

Sen har vi de underbara människorna i min korridor. Max och Ida som jag hänger mest med, glada och trevliga båda två. Mathias, en härlig och smart kille som alltid är trevlig, hoppas på att få lära känna honom ännu bättre.
Sen har vi Alex, en kille jag hade blivit "varnad" om av en gemensam bekant....haha... men han är inte alls farlig. Mkt trevlig men lite galen kille. Rolig att ha i korridoren helt klart.
Viktoria flyttar snart, vilket är tråkigt då jag på senaste tiden upptäckt vilken härlig tjej det är. Lätt att prata med då vi sitter och ser på tv ute i köket.
Ted har ju bott här så länge jag bott här, han känns nästan som en brorsa eller nåt nu.hehe
Sen har vi lite annat folk som jag inte fått grepp om.
Känns som att jag inte behöver ha en massa fester och massa att göra på kvällar och helger då jag ändå får umgås varje dag mer eller mindre med mina härliga grannar, och emellanåt träffa Amina eller nån av tjejerna i gruppen.
Visst, det skulle vara kul om vi hade nån mer fest här i korridoren kanske, lite mer avslappnat så där. Får väl se om det händer.
Är iaf tal om en middag nån av dagarna som kommer, för att fira av Viktoria som flyttar samt att det snart är jul och alla åker bort typ.
Jag själv kommer bara vara borta ett par dagar över jul som vanligt, men de andra är ju borta längre.
Kommer sakna dem. =( Max och Ida är iaf inte borta lika länge som tex Mathias, så på sätt och vis kommer det nog vara honom jag kommer sakna mest eftersom han är borta längst.

Oj det här blev ju nästan en uppsats. =)  Ska bara svammla lite till ;o)
Har märkt att det är mellan 5-15 personer som läser min blogg regelbundet, vilket känns kul. Men det är väldigt få som kommenterar. Skulle vara kul att få reda på vilka som läser min blogg. Ett par vet jag redan om, ni som har kommenterat förr. Men om ni läser min blogg och inte har kommenterat, gör gärna det. Skulle som sagt var vara kul att se vilka som läser. =)

Det är verkligen lustigt det här med hälsan. I lördags mådda jag inget bra, i söndags kändes det bättre och nu igår och idag har jag inte mått bra alls. Jag vill inte vara sjuk, det är inget roligt.
Trots detta så har jag iaf gjort lite nytta i helgen, jag har städat och julpyntat lite, och vi gick med panten, jag, Viktoria och Mathias. Så nu är det fixat.

Min motivation för pluggandet just nu är helt borta. Jag är verkligen inte ett dugg intresserad av den här kursen, så det känns som att jag gör allt halvdant eller inte alls. Mina tankar finns ständigt någon helt annan stans.
Kommer nog gå åt skogen på tentan i januari om jag inte lyckas få tillbaka motivationen snart.

Jag börjar även mer och mer vilja göra nåt åt ni vet vad. ;o) Men jag är så förbannat feg så jag vetefan om jag nånsin kommer våga. =S

Satt som vanligt och kollade på Idol igår mest för att följa min stora favorit Johan Palm. Han gjorde två jättebra framträdanden men det höll tyvärr inte så han åkte ut. Men konstigt nog är jag inte ledsen, tror detta var det bästa som kunde hända honom nu. Johan är en punkrocker, han behöver få vara sig själv och köra sin grej. Man såg redan på avskedssången att den gamla lidelsefulla Johan kom tillbaka då all press släppte. Vilken kväll.
Som juryn sa, ingen tvivel alls om att Johan kommer få en lysande karriär inom rock/punkrock. Andreas Carlsson ville skriva en låt till Johan och Anders Bagge nästintill lovade skivinspelning. Det ser ljust ut för pojken. Men jag hoppas han tar och vilar upp sig nu ett tag innan han sätter igång, och att han inte hastar fram en skiva.
Vi som fallit för honom får helt enkelt kolla hans framträdanden på youtube i väntan på skivan, som garanterat kommer att komma.
Han har ju varit i målbrottet nu under hela sin tid i idol och det tycker jag han ska ha cred för, att han hade modet att ställa upp och sjunga i tv trots en sprucken röst. Att han sen lyckats få en sån fanskara och övertyga så pass många människor om hans talang, trots målbrottet är en sjukt stor bedrift.
Ser som sagt var med spänning fram emot hans kommande platta. Om han är så här bra nu, hur bra kommer han inte vara då när hans röst landat?? =)

Jag hade ju tänkt gå och träna idag, men det fick jag inte för jag vaknade med ont i halsen och feber typ. Just typiskt. Jaja jag ska väl vila upp mig och kanske ta och städa rummet om jag känner mig piggare senare. Vill ju gärna pynta lite inför första advent.

Idag hade vi en gruppdag, eller ja, förmiddag hemma hos Carro i min grupp. Vi jobbade på rätt effektivt där och fixade klart dels uppgiften tills imorn samt uppgiften tills på tisdag nästa vecka, så det känns bra.
Det ända lite halvjobbiga med att vara hemma hos Carro är att hon har hund och jag är hundrädd. Visst jag kan hantera det, men det är ändå lite smått jobbigt att vara på helspänn en hel förmiddag som jag ju blir runt hundar.
Men men, det var iaf trevligt att sitta med tjejerna i gruppen.
Jag och Ami gick sedan på lunch på världens bar. Mycket trevligt och gott. =) Jag har verkligen haft tur vad gäller grupp har jag märkt, vi kommer ju bra överräns i min grupp och har det trevligt, vilket kanske inte är så jättevanligt om man kollar till andra grupper.

Nu på eftermiddagen har jag mest tagit det lugnt på rummet, snokat runt på nätet efter news om idolernas genrep. För en gångs skull så fick Johan bra kritik i aftonbladet. Såg även smygtitten på idolsidan av Johans låtar som han ska göra imorn. Måste säga att jag är impad som vanligt av det lilla jag såg. Grabben är så pass smart att han valt rocklåtar och kör dem på sitt sätt, med en kör som sköter själva "gospel" andan.hehe Så jävla smart gjort av honom. =) Ser fram emot att se hur det går imorn.

Känner mig annars lite smått dum, vilket kanske inte är helt befogat, men sån är jag. Snackade mycket kort med Mathias i köket tidigare och han verkade inte helt på topp, och han sa att han haft en jobbig förmiddag. Men jag kom mig aldrig för, på den korta stund vi var där ute, att fråga hur det kom sig. Jag berättade istället, visserligen innan, om att jag varit runt en hund och min hundrädsla. Kändes lite dumt sen när jag kom in på rummet att jag pratat om mitt, och han faktiskt kommenterade det, men att jag totalt missade att säga nåt snällt eller nåt vettigt alls om det han sa. =S  Jag brukar väl inte vara sån heller?
Kanske är löjligt känslosamt att känna sig dum över en sån här liten grej, men jag gör det, för jag är lite löjlig av mig ibland (jaja...för det mesta kanske...hehe). Så förlåt Mathias, om du nu skulle snubbla in här, vilket jag iof inte tror att du gör, men ändå.

Idag har jag haft en lugn och slapp lördag. Var visserligen en sväng på stan med Ida och Max, så nåt har jag iaf gjort.hehe
Annars har jag mest bara slappat här hemma. Har blivit en hel del surfande på nätet.
Jag har ju reagerat mycket på allt hat som finns på nätet över Johan Palm. Det begriper jag mig inte på, vuxna människor som spyr galla över en liten 16 årig kille känns bara så otroligt fel. Jag har inga problem med att folk säger att de inte gillar Johan för att de inte gillar den typ av musiker han är och den musik han framför. Men när de går till personangrepp och hotar att till och med slå ihjäl honom så blir jag förbannad. Så beter man sig inte. Om de nu inte gillar Johan, så varför engagera sig över huvud taget?
Låt oss som faktiskt uppskattar Johan och den typen av lite egna talang som han har vara och gå och hylla era egna favoriter istället för att tracka ner på andra.Det är vad jag tycker.

Sen har jag till min glädje sett att det faktiskt finns många vuxna online som ser det genialiska i Johan precis som mig. En journalist som har blivit citerad mycket av de som uppskattar Johan är Stefan Stenudd som har skrivit mycket bra saker om Johan i sin blogg. Det här är alltså en vuxen karl som kan sin sak.
Tänkte ge er lite axplock på vad han har skrivit som jag tycker stämmer med det jag känner själv.

---

Jag borde för en gångs skull stå över att skriva om Idol, men den där lilla rackaren Johan Palm gör det omöjligt. Han överraskar varje gång med att vara mer än man kunde begära. Den här gången gjorde han en rent kusligt intensiv version av Abbas "The winner takes it all", där han ogenerat lät sin målbrottsröst spricka i de utdragna tonerna, och därmed fyllde sången med så mycket smärta och vånda att den lyfte långt över vad Björn och Benny kunde ha anat när de skrev den. Juryn muttrade bara något om målbrott, och närmast gnydde på att han har så många fans. Var det inte en idol de skulle leta upp? Det underligaste är att varken juryn eller alla dessa massmediatyckare känner igen idolämnet ens när det på Johans oefterhärmliga vis slår dem i ansiktet. Hans egenheter stör deras konformistiska principer för hur Idol-idoler ska vara: skönsjungande figurer som inte retar någon alls. Sömnpiller, med andra ord. Man kan inte vara allas idol. Artister som är älskade är också hatade. Och de måste våga riskera det, om de alls ska få någon att lyfta på ögonbrynen. Johan verkar helt införstådd med det, fast han är så ung och bara sjungit i Mjölby eller vad det var. Och se hans mod: En gång hade han glasögon, nu hade han rött nagellack. Ungdomlig uppnosighet och respektlöshet. Han har karisma som en ung Bowie och Johnny Rottens attack i sitt sätt att kasta sig över låtarna. Vad mer kan man begära? Det allra sömnigaste skivbolag skulle kunna göra stjärna av honom, eftersom han redan har gjort det själv. Men frågan är om de begriper det. De letar väl fortfarande efter en ny Carola. Gubbigheten styr på skivbolagen, precis som på TV4.
- Stefan Stenudd

---

Detta hade Stefan att säga om Johans kväll i fredags:

---

Johan Palm hade ingen lätt kväll. Det har märkts de senaste veckorna att han börjar svikta under trycket som hans skrikande fans och all annan uppståndelse omkring honom skapar. Dessutom har han de senaste veckorna tyvärr blivit lite snällare på rösten, vilket skulle kunna vara någon övernitisk sångpedagogs illgärning. Johan ska fara runt i sitt målbrott, kvida och skrika som i rock’n’roll – inte skönsjunga eller hålla igen en enda millimeter. Till och med den annars pedantiska juryn påpekade det. Egentligen har det blivit skriande uppenbart: Johan Palm bör lämna Idol nu. Han är en helt annan sorts artist. Några veckor till kan lura honom att lägga band på sig, och det är det värsta som kan hända. Hellre då en kvick sorti och sedan några år att i lugn och ro knåda fram sitt eget artisteri, sina egna låtar, och så vidare. Andreas i juryn antydde det insiktsfullt när han pratade om hur han blev nyfiken på Johans egna låtar, gärna på scen tillsammans med sin storebror. Johan måste göra sin egen grej, på helt egna villkor, för att hans talang ska blomma till sin sanna ståtlighet.
Hur tror jag det går? Jag är övertygad om att Kevin och Anna sitter säkert. Förmodligen också Robin. Det blir Alice och Johan som riskerar att åka ut. Vem av dem? För Johans skull hoppas jag att det blir han. Det märks att han mer och mer känner tvångströjan i Idol-konceptet och alla fjanterier. Det finns en intelligens och en konstnärlig koncentration i honom, som Idol helt enkelt inte kan tillfredsställa. Han vet det förmodligen inte själv, men jag tror att hela Idol-grejen börjar tråka ut honom.
- Stefan Stenudd

---

Jag tycker Stenudd har helt rätt. Johan förtjänar nåt mycket bättre än det idol försöker göra med honom. Det som isåfall har varit bra med att han varit med i idol är att han fått synas och blivit sedd av förhoppningsvis sådanna människor som kan hjälpa honom i hans kommande karriär.

Nu har jag tjatat färdigt.hehe Ni märker nog hur tagen jag är av denna lille grabb, men det kan inte hjälpas. Jag är lite smått knäpp av mig. Hoppas ni står ut med mig ändå. ;oP

Jag har haft lite träningsvärk sen jag tränade i onsdags, men inte så mycket som jag trodde. Just nu är det värst i vänstra armen, kan knappt sträcka ut den utan att det gör jätteont. Tror nog att jag kanske tränade mina armar lite för mkt för min otränade fysiks skull.

Kvällen har ägnats åt idol i min ensamhet inne på rummet. Kanske var det bäst att jag var ensam för jag var bra fånig ikväll.haha Som jag nämt tidigare så är ju Johan Palm en av mina favoriter (Lars var den andra men han är ju ej kvar) och ikväll tyckte jag att Johan var jättebra. Vilken känsla han hade när han sjöng för sin storebror. Jag fick fan nästan tårar i ögonon. Strunt samma att han missade texten vid ett tillfälle och att han sjunger lite falskt, det spelar ingen roll för den känsla han förmedlar är ju helt enorm. Hans bror måste ju ha varit grymt rörd och stolt över sin lillebror. Jag tycker att Laila och Anders kritik var för hård.
Sen när Johan körde friday I'm in love med The Cure, shit va bra han var där med sin gitarr. Samma inlevelse där, trots att han stod stilla med gitarren. Den typen av musik är perfekt för honom.
När han sedan hängde löst tillsammans med Anna så var jag så nervös att jag inte visste vad jag skulle göra. Jag har nån sorts storesyrra känsla för Johan så jag ville ju bara krama om honom och skydda honom på nåt vis. Blev grymt lättad när han inte åkte ut. Men samtidigt tråkigt att lilla Anna åkte ut, för hon är också väldigt duktig.

Nästa vecka ska det tydligen vara gospeltema och Carola ska komma och "coacha" idolerna. Jisses, varför utsätter de de stackars människorna för sånna här knäppa teman. Varför kan de inte bara få köra den stil som de trivs med och passar till?? Jag menar snälla, tänk Johan i en gospel....det kommer inte gå. Visst jag älskar killen för hans underbara talang, men herregud gospel kommer aldrig gå med den röst han har. Jag kommer tycka så synd om honom så det finns inte nästa fredag.  Men även om det kanske blir pannkaka för honom nästa fredag så har han ju ändå lyckats. Han har visat vad han går för innan och det lär finnas folk där ute som kommer erbjuda honom en framtid inom musiken, på hans vilkor.

Hmm nu har jag varit så där lagom fånig hela kvällen.haha Kanske dags att gå och sova.

Idag var jag iväg på gym och tränade med Ida, Max och Elin. För er som känner mig så vet ni ju att jag typ aldrig tränat en dag i mitt liv och varit värsta anti träning så detta var ett stort steg för mig.
Kommer att fortsätta träna med Ida och Max tänkte jag. Behöver verkligen bli starkare och få mer energi och bättre kondition för min egen hälsas skull.
Det var faktiskt roligare än vad jag trodde. Elin hjälpte mig en hel del så det var ju tur, för jag förstod ju inte mkt.hehe Märkte även att jag var för kort för vissa maskiner så jag fick ta hjälp av Elin för att kunna använda dem. Så om inte Elin är med nästa gång så får jag hoppas Ida eller Max hjälper mig.hehe
Jag gissar på att jag kommer ha sjukt ont imorgon i typ hela kroppen.hehe

Igår hade jag en jättetrevlig kväll med Ida och Max, och även Viktoria.
Jag, Ida och Max handlade gurka,paprika och dipp och gjorde sånt till kvällen, lite nyttigare snacks för en gångs skull. Sen satt vi och hade det mysigt i det "nya" fina vardagsrummet vi fixat till.
Jag är ju den som fastnat mest för idol och hade mest kunskap så att säga.hehe
Jag tyckte idolerna var helt ok igår. Men jag tycker fortfarande att det här med knäppa teman är helt idiotiskt. För jag menar alla kan inte sjunga ALLA genrer, det funkar ju inte så. Vill man bli en musiker/artist så väljer man ju den genre man trivs i och där man har en passande röst. Så igår var det alltså soultema och duetter. Soul är ju en rätt svår genre, då måste man ha en viss typ av röst och stackars lille Johan har ju inte alls den rösten. När han gjorde sitt soulframträdande så såg man ju på honom, på hans ögon och på hela hans kroppspråk att han plågade sig igenom låten. Han trivdes ju inte alls i den stilen och han är ju medveten om vad hans röst klarar, och att detta inte är nåt den klarar. Jag tyckte så synd om han, jag vlle bara krama om honom och ge honom godis typ.
Sen när han och Robin gjorde sin duett, rocklåten You built this city, jisses vilken skillnad det var på Johan, han lyste och var suverän. Man såg att han njöt och hade roligt och det lät bra åxå, för han har en rockröst. Så snälla, låt pojken sjunga rock och inte en massa annat konstigt!!

Här är förästen en länk till framträdandet av Robin och Johan. De var verkligen grymt bra.
http://www.youtube.com/watch?v=_wuoBqMO3E8

Jag är väldigt ledsen över att Robin åkte ut, enligt mig så är ju han en av de absolut bästa. Han har en röst som ger en gåshud ju och han verkar vara en härlig människa. Jag hoppas verkligen att man får höra mer av honom framöver.

Idag har jag varit på stan  med Ida, vi har shoppat loss typ.hehe Jag köpte ett par mjukisbyxor att träna i, för jag ska börja träna nästa vecka med Ida och Max. Jag köpte även lite nya strumpor.
Resten av lördagen blir nog lugn, tror jag ska slappa på rummet och kanske glo på nån film. =)

Jag skickade förra fredagen ett mail till studentbo för jag hade fått nog. Jag berättade om hur personalen från Pappa Grappa alltid står/sitter utanför mina fönster och röker. De sitter lixom PÅ mina fönsterbrädor och lutar sig mot mina fönster och röker, till och med om jag har fönstret öppet. Det är helt sinnesjukt tycker jag. Vuxna människor borde ha mer vett. Jag skulle aldrig komma på tanken att sätta mig mot någons fönster och definitivt inte röka precis där. Oavsett om man kan se in eller inte. Jag har ju solfilm på mina fönster så att man inte kan se in i och med att jag har rummet på bottenvåningen precis vid porten. Man såg in på varje millemeter av mitt rum, förrutom badrummet förståss. Så självklart har jag solfilmen där så att jag kan få leva lite privat i mitt eger hem.
I allafall så har ju studentbo även haft en askopp utanför mitt fönster vilket gjort att även andra, exempelvis folk som bor här har stått där och rökt.  I tisdags så kom de från studentbo och tog bort askoppen och flyttade den längre bort och de lovade även att prata med personalen på Pappa Grappa. Allt kändes bra, men nu nyss så tror ni inte de jävlarna på Pappa Grappa I ALLAFALL satt utanför mitt fönster och rökte, trots att de inte ens hade en askopp längre, de fimpade direkt på backen. Om detta fortsätter så går jag fan snart själv in till Pappa Grappa och säger till på skarpen. För så här ska det ju inte vara.

Jag är rätt uppretad idag på grund av detta och på grund av en del annat. Bland annat min onda rygg, har en tendens att vara mer lättretlig när jag har ont. (återkommer senare till om varför jag har ont i ryggen)
Jag har ju länge varit förbannad på att Sverige valde fram alliansen i förra valet, då jag VET vad de egentligen står för och vad de går för. Jag gick inte på allt de sa innan valet som tydligen så många gjorde.
Nu har vi ju beviset för hur idiotiska de är. De har ju gjort så otroligt många försämringar för vanligt folk. Man får inte vara sjuk, man måste jobba oavsett om man har cancer eller inte helst. Man får absolut inte vara arbetslös, där har de försämrat allt, de vill hellre att man går på gatan än går på bidrag typ. De sparkar ju verkligen undan benen på alla som har det svårt, medan de gör allt bättre för de som redan har sitt på det torra och sitter med massa pengar.
För att inte tala om alla idiotiska ändringar de gör inom skola och barnomsorg. De vet ju inte vad de pratar om verkar det som. Klart som fan jag reagerar starkt när de håller på att förstöra mitt framtida yrke lixom. Gå emot allt vad forskningen säger och backa tillbaka 20 år typ, det är vad de vill bara för att de inte förstår hur det ser ut i verkligheten.

Det som gör mig mest förbannad i övrigt vad gäller nya regeringen är de idiotiska lagar de försöker ta fram och har tagit fram. FRA- lagen är ju rena polisstatslagen, helt sinnesjukt. Och nu kommer även IPRED som kommer ge vanliga bolag och företag rätten att agera poliser. Det ser verkligen inte bra ut. Sverige håller på att förvandlas till rena polisstaten ju. Jag blir nästan mörkrädd här.

Så, nu blev jag lite lugnare.hehe Nu till nåt annat. Igår så köpte vi ett nytt soffbord till korridoren och vi möblerade om i vardagsrummet. Blev jättemysigt och mycket bättre än innan. Men jag klantig som jag är tänkte inte på att jag har en dålig rygg. Så jag flyttade ju soffor och höll på helt utan tanke på ryggen. Idag får jag betala för det. Har jätteont. Ajaj =S

Först och främst ska jag säga att mitt humör har varit som en jojo de senaste dagarna. Ena stunden har allt känts bra och positivt och nästa har jag helst velat gömma mig under täcket och tycka synd om mig själv. Helknas. Jag har ingen direkt anledning egentligen, är nog bara på grund av den konstiga energin som jag fortfarande inte kunnat lokalisera var ifrån den kommer. Men i övrigt så känns det bra. Jag vet ju som sagt var att allt är helt ok i min lilla värld här, människorna är trevliga och livet flyter på helt ok. Finns egentligen inget konkret att oroa sig över så vitt jag vet iaf. Men man kan ju inte alltid hjälpa när de små tankedemonerna och sinnesdemonerna dyker upp och väver samman nät av lögner framför ögonen på en för att få en att tvivla. Det gäller bara att kunna se igenom nätet helt enkelt och se vad som är sant och vad som är fabricerat av de så kallade tviveldemonerna. =)

Nu till nåt annat, till varför rubriken heter fåniga lilla jag. *skratt* Jag har av någon anledning som jag själv inte helt förstår totalt fastnat för Idol den här säsongen. JAG som alltid tyckt detta koncept är sjukt och korkat och ytligt egentligen. Jag menar stackarna tvingas ju bara sjunga covers och en massa olika teman istället för att försöka visa egen musik i den stil de själva trivs i. Men men, har som sagt var fastnat för säsongen nu, och på ett ordentligt vis. Jag är sjukt engagerad i de människor som är kvar.

Lars Eriksson som åkte ut senaste, han är nog den härligaste människa jag någonsin sett. Han tar verkligen ingen bullshit och kör sitt eget race och står för sina åsikter. Han verkar så smart och så djupsinnad. Älskar att läsa hans blogg på idolsiten på tv4.se. Jag har även lyssnat en del på hans egen musik som finns lite här och var på nätet och jag måste säga att han är en grym musiker. Släpper han en platta kommer jag garanterat köpa den.

Johan Palm är en annan som totalt hänfört mig. Denna lilla 16 åriga kille står verkligen ut i mängden, han har en egen stil och kör också som Lars lite utav sitt eget lilla race. Jag tycker denna kille har stor potential att lyckas. Han har en säkerhet och en image på scen som lockar och fångar in uppmärksamhet. Hans röst kanske inte alltid är den bästa, men den är egen, han har karaktär. Så länge han får hålla sig till den mer rockiga musikstilen så kommer han att vara grym tror jag. Platta = köpa! hehe

Sen har vi Robin Ericsson, killen med den grymma rockrösten som man typ får gåshud av.Även han verkar vara en härlig person och det är kul att se han på scen då man ser att han verkligen trivs där. Släpper han en platta lär jag köpa den med. =)

De andra, Robin B( som har en grym röst och som har vuxit nåt enormt som artist sen han kom med), Alice(helgo liten tjej med jättesöt röst och toppe på scen), Anna (väldigt unik röst) och Kevin(grabben från Malta som jag tror kommer vinna allt) har som ni märkt också fångat mitt intresse på sina egna små vis.  Ser fram emot att fortsätta se på denna serie som jag aldrig förr gillat förrns nu.hehe

För det första måste jag säga att jag är överlycklig över att USA har tagit sitt förnuft till fånga och valt en president som Obama. Denna man kommer att förändra och förbättra det landet ordentligt. Efter åtta år med en idiot i makten så kan det landet behöva denna friska fläkt. Ska bli spännande att se hur allt blir. Jag hoppas att detta även kommer påverka folket i det här landet så nästa val här blir bättre. Som ni kanske uppfattat om ni känner mig så var jag väldigt missnöjd med förra valets utgång. Men efter alla dumheter som hänt här så bör ju andra vindar blåsa när nästa val kommer, kan man ju hoppas iaf.

Annars så har jag varit lite splittrad idag, och igår också. Det är nåt med energin, nåt som inte helt stämmer, nåt som stör in sömn och som gnager i mitt sinne. Kan inte placera var det hör hemma någonstans. Allt känns ju bra här i korridoren, vad gäller alla, har inte direkt känt av min nojja vad gäller en viss sak. Men energin finns där ändå, den som säger att nåt inte stämmer, som gnager på min inre energi. Om jag bara kunde veta varför jag känner så, vad det är som ska göras för att rätta till balansen. Har det med min nojja och med en viss sak att göra fast det kommer från all over eftersom jag kämpat för att inte låta just den saken störa mig, så energin bara studsar omkring utan att visa varifrån den kommer? Ni behöver inte svara på den frågan, är bara jag som egentligen vet.

Det slog mig att i och med att jag är så att säga häxa, så har jag ju en förmåga att känna av rätt mycket av energin som finns i universum och som ustrålas från folk i min närhet och jag har allt som oftast rätt i min magkänsla. Känner jag obehag runt någon så är det nåt som inte stämmer med den personen. Det finns en här i korridoren som ger mig just denna obehagskänsla, varför vet jag inte, men jag försöker att undvika personen.
De som däremot ger mig en bra magkänsla och som sänder ut bra energi som jag trivs med är ju framförallt Ida, Max och Mathias. Dessa människor kände jag mig trygg och relativt bekväm med direkt då jag mötte dem. Så om ni läser detta, ta åt er, det är en komplimang. ;o) Jag hoppas ni trivs med mig med, även fast ni kanske inte alls tror på alla galenskaper som jag tror på.hehe

Till Jenny och Irre, oroa er inte ;oP, jag tänker fortfarande positivt, och jag har inte sjunkit igen. Detta var bara lite tankar om den mysko energi jag kännt runt mig. Behöver ju inte vara nåt allvarligt. =)

Nu har jag visst glömt bort att uppdatera den här på ett tag ser jag. Det har varit mycket nu med den nya kursen i skolan och annat.
Precis som i förra inlägget så kan jag säga att jag fortsätter att må bra och känner mig mer och mer säker i mig själv, vilket känns härligt. Jag har inte lika mycket tvivel längre.

Vad har jag haft för mig då den senaste veckan. Jo i måndags hade jag en trevlig lunch på stan med Ami i min grupp, vi käkade på Golden Nugget. Supergott. =) Annars har det varit kursintro, lite föreläsningar och ett seminarie. Så en del läsande har jag nog allt gjort. Borde ta och läsa inför tisdagens seminarie efter jag skrivit detta kanske. Har skjutit upp pluggandet den här helgen.

I fredags hade Carro i min grupp födelsedagsmiddag hemma hos henne. Hon hade en jättefin lägenhet tillsammans med sin sambo och hund. Hon bjöd på supergod mat, smördegsinbakad fläsfile´ och potatisgratäng med en god sås. Sen sjöng vi lite kareoke och spelade spel. En riktigt trevlig kväll helt enkelt.

Igår så började jag kvällen med att tända rökelse och göra min renings och skyddsritual, + att jag tände ett ljus och hedrade de döda eftersom det var Samhain (egentligen börjar Samhain den 31a, men då var jag ju ej hemma så jag gjorde det igår). Magin är ju som starkast på sånna högtider. Slöjan mellan den andliga världen och den "levande" är ju som svagast på Samhain.
Efter jag gjort det så mötte jag Amina på stan och gick och käkade på Poseidon. Mycket gott. Vi köpte sedan på oss chips och varsin bulle och sånna där portionsförpackningar av smaksatt cappucino. Jag har med andra ord lärt mig att dricka kaffe nu, så länge det är latte eller cappucino med smak. =)

De senaste dagarna har jag mått riktigt bra mentalt. Jag har visserligen inte gjort mkt, mest slappat här hemma och laddat inför nya kursen som börjar imorn. Men jag har märkt en skillnad på mig själv, jag går runt med mycket positivare tankar nu. Jag har inte låtit något dra ner mig och jag har heller inte fått för mig nåra inbillade negativa saker. =) Tvärtom så har allt runt omkring mig känts mer positivt bara av att jag ändrat mitt sätt att tänka.
Visst jag vet att det inte handlar om att jag tryckt på nån magisk knapp så att allt blev bra, risken finns ju att jag stundtals kommer sjunka igen, det är jag medveten om.Men det känns skönt ändå att veta att jag har börjat lära mig att ta mig ur det och tänka bättre. Jag är med andra ord starkare i mig själv nuförtiden.
Jag ska inte ge upp, vad gäller något alls, utan som jag skrev i förra inlägget, ta dagarna som de kommer och bjuda på mig själv och helt enkelt fokusera på det bra. Vem vet vad som kan vänta bakom skuggorna framöver om jag bara vågar tro på mig själv. =)

Först och främst, tack till Jenny och Irre för era tänkvärda ord på mitt förra inlägg. *kramar*

Jag känner mig mycket bättre idag. Jag tog tillfället till akt igår efter att jag läst kommentarerna till att göra min vanliga renings och skyddsritual, fast denna gång la jag mer krut på just positiv energi och självförtroende boostning. Och det funkade. Känner mig mycket bättre till mods nu.
Jag har ju en tendens att tänka för mörka tankar och måla massa regnmoln ovanför mitt huvud så fort jag blir lite låg. Men det positiva är att jag nuförtiden har mycket lättare för att studsa tillbaka. Tror nog att det hjälper att skriva av sig här också.
Jag ska försöka leva varje dag som den kommer och fokusera på det som är positivt och gör mig glad, och inte haka upp mig på inbillade negativa saker. Det är vad jag lovat mig själv nu.

Vad gäller det som ni gav mig tips om, så ska jag skynda långsamt. Även där ska jag ta dagen som den kommer och helt enkelt bara vara mig själv så får man se vad som händer framöver. Tänker inte försöka pressa mig till nåt jag inte klarar av just nu, utan försöka njuta av de stunder jag får helt enkelt och bjuda på mig själv. =)

Vi fick tillbaka våra tentor idag och jag har blivit godkänd. Vi skulle ju förklara 7 olika begrepp och sätta in dem i en lärandemiljö och när jag bläddrade igenom tentan så såg jag att jag tydligen lyckats pricka in alla begrepp så jag hade med andra ord inte ett enda fel. =D Känns ovanligt men härligt att ha lyckats så bra med tentan.

Men trots den glada känslan av tentaresultatet så känner jag mig ändå rätt låg. Dels pga min oro för brorsan (som för övrigt har börjat må lite bättre) och dels allt annat. Jag känner mig bara låg helt enkelt och min nojja vad gäller en viss sak, ja den finns kvar och jag börjar känna att det kanske inte bara är nojja. Det kanske finns nåt i min nojja som är baserat på verkligheten. Jag börjar verkligen tvivla på allt. Det känns som alla de tecken jag fått tidigare när jag varit i liknande situationer, som alltid visat sig vara sanna med tanke på vad som alltid hänt, har börjat dyka upp nu i denna situation åxå. Jag har så svårt att tro att den här gången skulle vara annorlunda. Jag har inte försökt nåt än, men ändå känns det som att nåt är förstört, det är nåt som känns annorlunda mot hur det kändes innan då jag hade lite hopp. Har jag redan lyckats sända ut nåt som får honom att vilja vara kyligare runt mig? Eller är det bara i mitt huvud? Hur ska jag våga när jag känner att risken är stor att det går åt skogen som alltid förr?
Tjejerna i min grupp har försökt peppa mig vad gäller detta, de tror på mig, säger go for it typ. Men jag är fortfarande så rädd just pga att jag med tanke på mitt förflutna inte egentligen kan tro att någon kille överhuvudtaget kan vilja ha nåt med mig att göra.
Jag vet att jag ältat detta förut när jag varit låg, men jag hamnar ju alltid här igen när jag sjunker så här.

Det har varit en lugn men ändå händelserik helg. I lördags var jag ju med Ida och såg på The price of sugar. Det var en oerhört stark dokumentär som tog upp om vilka slavliknande förhållande de som skär sockerrör i dominikanska republiken lever under. Med andra ord så var den väldigt bra och fick en att börja tänka en hel del på hur världen egentligen ser ut.

I söndags var vi på bio igen jag och Ida, fast denna gång även med Max. Vi såg en engelsk film som hette The waiting room. Det var en mysig och fin film, lite speciell. Helt klart sevärd iaf.

Idag har jag lämnat in min kartläggningsuppsats så nu är det bara att hålla tummarna för att den duger. Har opponeringsseminarie på onsdag. Då får vi även reda på hur det gick på tentan. Lite läskigt känns det. Men men, får hoppas det går bra.

Idag ska jag iväg på middag med gruppen, vi ska käka tacos och spela singstar. Kommer säkert bli kul.
Men jag känner mig lite dämpad nu. Fick ett samtal från mamma tidigare idag. Tydligen så mår brorsan sämre än vad vi trodde för han hade tydligen plockat fram stora kökskniven. Lyckligtvis hann han inte skada sig själv. Men mamma och pappa kände att de inte klarar av detta på egen hand, så nu är brorsan inlagd på psyket i Linköping med 24 timmars bevakning. =S
Det känns tungt och jobbigt att veta att han mår så dåligt, men samtidigt känns det skönt att veta att han får den vård han behöver. Nu finns det ju kvalificerad personal som kan hålla ett öga på honom och hjälpa honom att få må bättre.

Nu är jag iprincip klar med kartläggningsuppsatsen som ska in på måndag. Behöver nog bara läsa igenom den och kanske rätta till lite här och där.Får väl se om den kommer att duga eller om det blir en kompletering på den.

Igår var det faddertack för oss som var faddrar. Vi blev bjudna på taco-buffé och hade nästan som en sittning med spex och lite frågesport. Vi fick också varsin ros från fadderiet som tack för vårat arbete som fadder, alla fick dessutom en motivering till sin ros. På min stod det att de tackade mig för att jag ovilkorligt hade öppnat dörrarna till min korridor där jag bor och låtit faddrar och nollan festa här vid 2 tillfällen. Rosen har jag lagt i fönstret nu för att torka.

Idag ska jag eventuellt på bio med min granne Ida. Det är filmfestival i stan så det går en massa udda filmer och dokumentärer. Vi funderar på att se en dokumentär som heter The price of sugar.
Om vi kommer iväg och ser den lär jag tala om senare vad jag tyckte.

För att återkomma till mitt arbete med min dåliga självkänsla och mitt negativa tänkande, well jag fortsätter att jobba på det. Det går lite upp och ner och jag tvivlar en del från stund till stund vad gäller mitt hopp om en viss sak, men annars så börjar det bli bättre som sagt. Ska verkligen försöka att låta små halvnegativa saker dra ner mig, de behöver inte vara negativa egentligen kanske...

Det känns fortfarande lite tungt när jag tänker på min bror och det han går igenom. Har inte pratat med mamma sen jag fick samtalet, men förhoppningsvis går allt bra där hemma med brorsan. Håller iaf tummarna för att han ska få må bättre snart.

Annars så har jag haft en helt ok helg. Var hemma hos Melinda och Tobbe i lördags och åt gott fikabröd, drack lite vin och spelade singstar. Var faktiskt roligare än vad jag hade trott och det gick bättre för mig än väntat. =) Jag kanske inte lät så bra alltid, men jag lyckades iaf pricka in tonerna bättre än vad jag hade trott.

Nu har jag börjat på att skriva för fullt på kartläggningsuppsatsen som ska in om en vecka. Känns lite nervöst, men jag får nog ihop nåt tillslut. Ska iaf förmodligen ut till praktiken senare i veckan och fixa lite till som behövs till min kartläggning.

I övrigt så känns allt bra. Har precis haft en riktigt trevlig stund ute i köket med Ida och Mathias, då vi alla lagade mat samtidigt och snackade och hade det allmänt trevligt. Blir alltid upplyft av att prata/umgås med de där härliga människorna. =)
Vad gäller min nojja som jag pratat om tidigare och mitt negativa tänkande, så jobbar jag på det. Känns som att jag nog kan övervinna det ändå.