MallzaWillow

Lördagen blev till en början lugn, fast jag var tvungen att hjälpa till med städningen på våning 3 under dagen eftersom jag är med i borådet. Det var rätt rörigt där uppe, och det var bara jag och ordförande Molle som städade. Som tur var kom en av hans grannar ut och sa att vi inte behövde ta allt utan de skulle hjälpa till. Så jag gick ner och vilade under större delen av dagen.
På kvällen blev det filmkväll i korridoren. Jag, Max, Ida, Mathias och Ted blev det som kollade på film. De fick välja en ur mitt rätt stora filmbibliotek.hehe Det blev Holy Grail. Det var riktigt kul att få se den igen med så härliga människor som dessa. Vi skrattade gott åt skämten och hade det allmänt trevligt. =)

Idag var jag på kinarestaurang på dagen med Max och Ida och åt, vilket var supergott och trevligt. Jag åt massa friterad kyckling. Mumsigt värre. =D
Blir väl säkert lite tv-tittande där ute ikväll skulle jag tippa. Är ju Stor i Japan på 6an som vi börjat följa här i korridoren.

Har inte blivit så mycket plugg i helgen dock, bara lite. Får väl ta igen det i veckan. Det börjar ju närma sig tentan nu. =S

Igår hade vi tacokväll i korridoren. Vi hade köpt hem mat gemensamt och lagade det tillsammans. Riktigt trevligt och gott var det. Vi satt länge och åt och snackade och skrattade. =)
Var även Gripenfesten på våning 3, men vi fastnade större delen av kvällen nere hos oss för vi hade det så trevligt, med bra musik ifrån Max och Mathias laptops och såklart trevligt sällskap av oss på 0an. =)
Frammåt 23 tiden sprang vi upp på 3an en sväng och provade på "fulvinet" som bjöds. Inget vidare gott kanske men vi drack upp det endå. Resten av kvällen var vi nere hos oss igen. Supertrevligt. På natten så bakade Mathias och jag kladdkaka ifrån Mathias studentkokbok, den blev helt ok. Finns massa kvar idag.hehe
Allt som allt så var det en kul kväll.
Här kommer lite kort.
Förberedelser av tacokvällen i köket.


Ida, Mathias och Ted börjar ta mat.



Alex tar mat



Jag, Max och Elin



Mathias spelar lite gitarr



Max provar Mathias gitarr



Fler bilder kommer dyka upp i bilddagboken och på facebook. =)

Just typiskt, igår började jag känna mig hängig och imorse när jag vaknade var jag dunderförkyld med feber. Vill verkligen inte vara sjuk. =S Fast som tur var hade vi självstudiedag idag så jag har tagit det lugnt här hemma. Inte direkt orkat så mycket, fast jag har iaf fått lite plugg gjort. Mest har jag legat i sängen framför tvn och försökt kurera mig.
Har föreläsning imorn, funderar allvarligt på att hoppa den och vila istället. Vill må bättre till på fredag då vi har seminarie i skolan på dagen och Gripenfesten på kvällen här där jag bor. Vill ju verkligen inte missa den. Vi har planer på att ta en fördrink innan bara vi i korridoren, vilket känns som en trevlig sak att göra. Får hoppas jag känner mig piggare tills dess så jag kan ha kul och visa mig från en bra sida.
Nu är det nog dags att kolla om tvätten är klar, och sen tillbaka i sängen framför tvn.

Först och främst vill jag tacka er för de snälla och upplyftande kommentarerna på mitt senaste inlägg. Det värmde och lyfte mig faktiskt. =) Så tack så jättemycket. =D

I fredags bar det iväg till lilla Trosa och familjen då min mor fyllde 50. Släkten var där och en massa människor i övrigt. Det roligaste var att träffa kusinerna från Dalarna som jag så sällan ser.
Efter att jag minglat runt och hälsat på alla på festen så flydde jag, syrran,ena brorsan och kusin Elias in till syrrans rum. Där hängde vi större delen av kvällen och snackade  och hade det trevligt. Tänk att lille Elias blivit så stor, 18 år och lång och till och med tatuerad.hehe
Det var dock smått jobbigt senare på natten då man ville sova och de fortfarande festade vilt nere i vardagsrummet. Men runt 5 tiden på morgonen lyckades jag somna. Nu är jag tillbaka i Norrköping, jag och Benjamin tog tåget vid 13 tiden, han till Linköping och jag till Norrköping. Känns skönt att komma hem i bra tid så man hinner vila upp sig inför morgondagen. Jag har en praktikdag igen då nämligen.
Lite lyx blev det ändå av att vara i Trosa, jag fick med mig lite paj och massa fikabröd, så nu har jag lite sånt hemma.
Här får ni se lite kort ifrån kvällen. =)

Sitter för närvarande och försöker plöja mig igenom veckans kurslitteratur, vilket inte alltid är det mest roliga man kan göra direkt. Men visst, man lär sig ju nåt trots att man skumläser. Kände att jag behöver ta lite pauser för att orka med så nu är jag här framför dataskärmen och knappar in ett nytt blogginlägg.
Vad har hänt sen senaste jag skrev.....
Jo vi hade en trevlig tv-kväll i söndags ett gäng av oss i korridoren. Vi såg på Hål i väggen och Stor i Japan. Riktigt roliga och fåniga program faktiskt. Det känns riktigt bra att ha fått nya och sociala grannar som man kan hänga med så där i köket och snacka eller bara glo på tv med. Det kändes även extra kul att en viss herre satt med oss ;o)
Nu känner jag mig sådär fånig igen. *skratt* Men det kan inte hjälpas, jag är som jag är. Blir jag attraherad av någon, oacsätt i vilken grad så blir jag fånig som en skolflicka och feg som jag vet inte vad. Det kanske inte märks alltid, för jag spelar ju min roll, jag kan snacka och vara relativt normal runt människan, men inombords så är jag ständigt nervös och tänker på vad jag egentligen vill men inte vågar. Jag har en del tankar om hur jag ska kunna lära känna pojken bättre, och så att säga komma honom närmare, men jag vet inte om jag kommer våga. Sen finns ju den gamla vanliga tanken i huvudet på ålderskillnaden igen. Jag bryr mig inte, jag har alltid haft en tendens att dras till yngre, men frågan är vad han isåfall skulle tänka om det. Nu går jag händelserna i förväg igen som vanligt, det handlar fortfarande bara om en attraktion, men jag vet ju att det kan leda till så mkt mer om jag bara vågar låta det göra det, och om jag har lite tur, vilket jag iof aldrig har.
Ibland känns det patetiskt att tänka på mitt liv och vad jag upplevt, vilket inte är mycket.

Jag är 28 år gammal, som ni nog vet vid det här laget om ni läser min blogg, och jag har aldrig haft ett seriöst förhållande. Det känns nästan löjligt, men så är det. Hela tonåren ville ingen kille komma inärheten av mig pga mitt annorlunda utseende (mitt LKG), sen när jag kom upp i 18-20 årsåldern så började en del killar visa intresse, men jag blev bara rädd för det var fel killar. *skratt*
Sen råkade jag ut för en sak när jag var 20 som gjorde att jag fick väldigt svårt att våga lita på killar, framförallt fulla killar. Detta var åxå begynnelsen till min nykterhet.

När jag var 22 började jag återfå min tro till killar och föll för en onlinekompis. Vi träffades 2003, jag var som sagt kär men inte han, och det visste jag. Men jag tillät saker att hända ändå pga att jag var så kär, + att jag ville se om jag klarade av det efter vad som hade hänt mig 3 år tidigare. Det gick bra, men det gjorde ont i hjärtat att veta att det bara var på lek för honom. Ett år senare kom han ut ur garderoben typ. Nu har vi knappt nån kontakt alls.
Jag har varit "nunna" sen dess för jag har inte klarat av att låta nån komma nära igen pga rädsla för att bli sårad igen.
Visst det har funnits ett par killar under dessa år som jag attraherats av, men de har totalt dissat mig när jag vågat mig på att öppna mitt hjärta. Så mitt hjärta är med andra ord fullt av sår, och jag har en rädsla av att bli sårad igen och inte duga. Jag är även rädd att killar ska tro att pga min ålder så har jag massor av erfarenhet och dyligt, vilket inte är fallet.
Kanske därför jag har en tendens att dras till yngre killar, de är inte lika skrämmande  som äldre på nåt vis.
Men som sagt, alla har alltid dissat mig när jag försökt nåt.
Just därför min rädsla och dessa tankar jag har nu har kommit, trots att attraktionen är ny. Jag kan inte hjälpa att tänka på min erfarenhet och mitt förflutna och bli rädd för att våga igen. Men jag vill ju våga, på nåt vis. Jag vill lära känna honom bättre, trots ålderskillnaden, och trots min rädsla. Frågan är bara hur jag ska ta mig förbi hindret och våga vara lite spontan. Att bara snacka när vi ses i köket känns inte som att det räcker, även om det är mycket trevligt och en bra början till att lära känna nån.

Oj vad jag svammlat på nu, stackars er som läst.hehe Men nu har ni iaf fått en inblick i vem jag är, och varför jag är som jag är. Vissa av er vet det redan, men andra kanske inte....

Igår innan jag skulle iväg till Melinda för middag och filmkväll så fick jag ett samtal från mamma, och i samma veva ett sms från syrran.
Jag kommer ju ursprungligen från en liten stad som heter Trosa, och där bor ju familjen kvar. Nu under en tid så är ett filmteam där för att spela in en film med Luke Perry!! Min syrra har hängt nere i hamnen vid filminspelningen rätt mkt och det har nu lönat sig. Hon har fått träffa Luke Perry och inte nog med det hon är nu statist i filmen!!! Snacka om flyt min syrra har =D Nästan lite avis här. hihi
Hon har lagt upp en bild på henne och Luke i sin bdb, som jag nu sparat såklart. Vet inte om jag vågar lägga upp den här dock, måste nog isåfall kolla med henne först.

I övrigt så har helgen varit bra. Jag hade det jättetrevligt hemma hos Melinda och Tobbe. Vi åt middag och kollade på film och snackade. De hade en hund också, men för en gångs skull så blev jag inte direkt rädd. Hunden var väldigt kelig och snäll nämligen. =)

Sitter här och är trött och sliten från praktiken, men min huvudvärk och min trötthet känns plötsligt väldigt trivial efter ett samtal jag nyss fick. En i min arbetsgrupp ligger inlagd på sjukhus med typ halva kroppen förlamad, hon kunde tydligen inte prata. Det är antingen nån grov allergisk reaktion eller en blodpropp av nåt slag. Läskigt är det i alla fall. Hon var så glad och trevlig igår senaste då vi hade fullt i skolan och käkade lunch ihop några i gruppen.
Jag hoppas verkligen läkarna kan hjälpa henne så att hon blir bättre snart. Hon har ju en liten son på drygt ett år också.
Allt detta har drivit upp ett jobbigt och tungt minne från runt den här tiden förra året.
En bekant till mig från Bollnäs tiden gick bort förra året av ett brustet blodkärl i hjärnan. Han var också bara i 20 års åldern. Jag var helt förstörd långt efter det, då det var mitt första möte med döden när det gäller någon så pass ung.
Nu när detta har hänt med hon i gruppen så blev jag självklart rädd och började tänka på honom.
Hur rättvist är det att någon som är mitt i livet och har så pass mycket att ge och är(var) en så pass bra person bara går bort så där plötsligt? Det gör ont i hjärtat och till och med själen när jag tänker på det. Han hade så mycket kvar att uppleva av livet och så mycket potential. Visst jag var aldrig direkt nära vän med honom, men vi bodde i samma korridor i ett år och pratade en hel del i köket, han var även med på iaf ett par av våra filmkvällar, så han kom ju att få en plats i mitt hjärta ändå. Jag ångrar idag att jag inte höll kontakten med honom när vi lämnade Bollnäs, tänk om jag hade kunnat fått träffat honom en sista gång. Dessa tankar har funnits i mitt sinne sen han dog mer eller mindre. Mitt liv har gått vidare och jag har mina vardagliga och relativt fjantiga problem stup i kvarten, men så fort jag kommer att tänka på Henrik och hans tragiska öde så får jag en stöt mot hjärtat och omprioriterar mina tankar.

Man ska kanske uppskatta det man har och försöka njuta av dagen. Men hur lätt är det när man är en så pass udda och rädd person som mig. Jag vågar aldrig ta de steg jag egentligen vill ta. Jag vågar inte göra det som finns i mina tankar. Istället spelar jag en roll och lever i mina egna dagdrömmar...... om jag bara vågade så kanske något bra händer.....men min erfarenhet är att när jag vågar så blir jag bara sårad......
Jag önskar jag kunde vara lite mer impulsiv, så att jag inte försvinner en dag utan att ha upplevt kärlek.....

Efter en väldigt lugn och avkopplande helg så är skolveckan tillbaka igen. Idag träffades vi i gruppen redan vid 8 på morgonen för att jobba lite. Sen var det föreläsning fram till lunch. För en gångs skull så blev jag inte så trött under föreläsningen just på grund utav att föreläsaren var bra och intressant, på sitt eget lilla vis.
Efter så skulle vi käka ihop i gruppen och fortsätta jobba på kommande uppgifter. Vi gick till ICA och handlade mat där, jag tog Taimat, vilket nog var ett misstag. Maten var full av lök och jag orkade inte vara så noga och peta bort allt så jag fick nog i mig en hel del lök. Detta får jag betala nu, de senaste 2 timmarna så har min mage krampat utav bara den. Inte kul alls.
Jag måste verkligen vara försiktig när det gäller lök då jag verkligen inte mår bra av att äta det.
Pga magproblemen och att det nu är kväll så är jag supertrött. Lär bli en lugn kväll liggandes framför tvn. Kanske att jag pallrar mig ut till köket för en kopp lugnande te lite senare.

Imorn bär det iväg till praktiken igen för ett besök. Var meningen att jag skulle genomföra min första uppgift imorn men får skjuta upp det då jag känner mig osäker på hur de arbetar i en förskoleklass. Jag har ju som sagt var iprincip bara erfarenhet från förskolan sen innan. Vill gärna få en chans att prata mer med min vägledare och lägga upp detta på ett lite bättre sätt.

Snacka om att denna vecka bara flugit förbi. Har varit rätt mycket att göra i skolan så man har haft fullt upp med andra ord.
Känner mig mer och mer bekväm i min nya arbetsgrupp. Har bland annat fått riktigt bra kontakt med Melinda, som är nästan jämngammal med mig (27). Häromdagen så käkade vi lunch tillsammans, bara jag och Melinda då resten av gruppen var på annat håll. Var riktigt kul att sitta och snacka med henne. Vi var även till myrorna och inhandlade lite nya byxor den dagen. Jag kom hem med 2 par byxor och en ny svart handväska för totalt 180 kr. =) Inte så illa det inte.
Vi har åxå planer på att ses hela gruppen nån kväll nån gång och ha singstarkväll typ. Eller varför inte en filmkväll. Det ser jag fram emot.

Här i korridoren går allt fint. Trevliga grannar att snacka med varje dag känns ju som en klar förbättring mot den tysta sommar jag haft. Sen finns det ju en speciell granne som fångat min uppmärksamhet lite mer. ;o) Så typiskt mig alltså. Men jag har ju den där inre striden som är så välbekant för mig. Ska jag stänga ner och ignorera attraktionen pga ålderskillnaden och det faktum att jag inte vill göra bort mig och bli sårad igen (som alltid), eller ska jag passa på att njuta av känslan och leva på hoppet? Det är ju ännu rätt tidigt, har ju bara börjat skrapa på ytan av att lära känna honom, men det lilla jag sett upp till nu avslöjar att det är en väldigt bra och trevlig ung man iaf. Men problemet är att de söta, trevliga unga männen jag alltid tycks dras till, aldrig dras till mig, eller så visar de sig inte vara trevliga efter ett tag. Frågan är i vilket fack denna unge herre passar in i, eller om han är i ett fack för sig.
Det är som sagt var väldigt tidigt än, attraktionen är ny och relativt ytlig än så länge, men känner jag mig själv rätt så finns ju risken att den inte stannar där.
Dessa problem jag alltid skapar för mig själv...... hehe

Sitter här och surfar runt på nätet då jag egentligen borde sitta och läsa. Men tid finns, har inget på schemat på hela dagen. De flesta åker iväg till Linköping idag för Kalasmottagningen, men den skippar jag. Inte riktigt min grej att trängas bland en massa folk så där, särskilt inte när det är ett band som jag inte direkt brukar lyssna på som spelar. Får med andra ord bli en lugn hemma dag istället, hinna med att läsa lite kurslitteratur och kanske om jag orkar även dra fram dammsugaren och städa lite. Har en förmåga att vara lat vad gäller sånt så får se om det blir av.

I övrigt så känns det som att mitt humör verkar hålla sig rätt jämt nu, vilket känns bra. Träffade Amina i måndags och tog en tur ut till Hageby centrum där hon skulle titta på en hundsäng, då hon ska vara hundvakt åt sin mammas hund nästa vecka.
Vi var även en sväng in på ica där, jag köpte inget men jag var lite bärhjälp. Inne på ica träffade jag på Adde, som jobbar där. Han var ju i samma faddergrupp som mig. Hade glömt att det var där han jobbade. Alltid kul att möta folk man känner sådär lite varstans man hamnar i den här staden.

Har fått en till granne som är från Ryssland, vilket är lite spännande. Nu gäller det med andra ord att prata en del engelska i korridoren igen. Jag har nog fått in vanan då vi haft en utbytesstudent varje år som jag bott här. Förrutom att få en bra övning i att tala engelska så får man ju en inblick i en annan kultur också vilket kan vara riktigt spännande.

Har märkt att fler börjat läsa min blogg, vilket känns jättekul. (stackare som står ut med mitt svammel...hehe...*skämtar* )
Ni får gärna kommentera också, om ni har nåt att säga dvs, alltid kul att få kommentarer. =)